man måste ju komma igång med bloggen, så jag tänkte skriva ett litet inlägg om vår resa till fonna i somras!
Det var så här:
Jag (erik) och staffan hade gjort någon slags pakt om att vi inte skulle åka till varken folgefonna eller stryn på sommaren eftersom vi trodde det var överskattat och dyrt. Sommarlovet kom och vi var inställda på att inte åka skidor på ett bra tag framöver. Jag åkte bort på en tråkig resa till italien efter midsommar, och när syrran hade kameran i högsta hugg började jag göra skid-ispererade tricks på olika saker i en liten by långt uppe i bergen ovanför gardasjön.
Då kom jag på att skidor mitt i sommaren ändå inte skulle vara så dumt. Så när jag kom hem bestämde jag mig för att jag måste ta mig till folgefonna på ett eller annat sätt. Efter ett antal veckors planering lyckades jag bryta pakten och det blev bestämt att jag, staffan, malin och isse skulle bege oss till fonna.
Hmm... en pålitlig bil skulle vi också ha för att kunna genomföra resan.
Pålitlig vettefan, men en volvo är det i alla fall.
Tar in vatten.
Låter konstigt.
Ingen aning om bränsleförbrukningen.
Luktar illa.
Låter det inte bra? Dit och tillbaka kom vi i alla fall, huvudsaken det. Allt annat är bara onödiga komfortdetaljer.
Så vår resa började den 18 juli, efter stängning på isses kafé i gästrike-hammarby.Mot norge och folgefonn, än så länge hade vi nog ingen aning om vad vi gett oss in på.
14 timmar senare rullar vi in på parkeringen uppe vid glasiären.Ingen av oss hade fått någon sömn på hela natten.
Vägen dit hade varit krokig och smal, trafikerad av galna norrmän, älgar, får, gula tomtar och ännu mer galna norrmän. Inte nog med det så var ingen av oss någon höjdare på att läsa kartan. I varje större stad irrade vi runt i centrum ett tag innan vi hittade rätt väg.
Vi kommer upp i backen, ser inte skymten av en rail förrän vi kommer upp på "toppen".
Endast en box på hela anläggningen. Ingen högsäsong precis. Kvarlevor av hopp ser man överallt. Snön känns som snow slush under skidorna. Vi kommer fram till två hopp, vi stannar och kollar in dom ett tag. Sedan beger vi oss ner till det ca 12-15 meterlånga stepdown-hoppet man kunnde se från parkeringen.
När liften har stängt och vi beger oss ner till Espeland och den fina campingplatsen känner jag mig taggad inför morgondagen. Jag hade lyckats slänga in några riktigt sköna trick i stepdownhoppet. De andra var besvikna och otaggade. Staffan pratade om att åka hem. Alla var trötta så vi packade upp vårat tält, gjorde mat i trangiaköken, hängde kläderna på tork för att sedan sova och vila upp sig inför morgondagen.
Vi vaknar av det svaga soljuset, det är kallt. Vi hade ställt tältet i morgonskuggan, inte smart. Jag och staffan flyr ut i solen för att inte frysa, men så småningom kommer solen även till vårat tält. Vi äter frukost på väg upp till galasiären. Vetekakor med mjukost och energidryck.Idag skiner solen extra mycket, vi får en toppendag och alla är på glatt humör.
Efter stängning haikade vi lite och staffan byggde en liten kick så att han kunde åka upp på stenarna.
Här ser vi staffan spatsera upp för backen.
Dagen efter tränar isse handplant på den smälta cornern.
Man kan ju inte lyckas varje gång!
Isse tar ett skutt med våran liftare nisse-lasse gorgen.
Hela ligan, nästan i alla fall.
Nisse chillar ett tag.
Fjärde och sista dagen var man väldigt sliten. Men man var illa tvungen att åka när det var sånt fint väder.
staffan skuttar med en handpålagd 540
JolååÅ
.JPG)
mistahh stefan i en smooth 360
Sen var det hemfärd på kvällen. Packade ihop tältet och återvänder hemåt.
Resan var lyckad, alla vart nöjda till slut. Otroligt bra väder, synd bara att parken inte var i sånt bra skick. Men lågsäsong hade också sina fördelar, man behövde inte trängas på campingen. Skulle vara underbart om man lyckades komma dit på högsäsong när solen skiner lika mycket som den gjorde detta besök.
Film från besöket hittar ni här:
http://www.freeride.se/videoawards2007/?video=57
text av: Erik Andersson
